Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemtar hos dig; när — i stället för denna förfärliga, omöjliga
strid, som den äktenskapliga troheten är nödsakad att uthärda
mot vällustens, den hycklande förförelsens, det tygellösa
våldets, den förrädiska vänskapens, det bildade förderfvets alla
gudlösa frestelser — hvaije make ej skall se omkring sig
annat än kyska systrar, vaksamma och grannlaga vårdarinnor
af hennes lycka, som de gifvit honom till följeslagerska; under
det att hvaije hustru skall i andra män se lika många bröder
till sin make, lyckliga och stolta af hans lycka, beskyddare af
hans lugn och heder! Då skall den trogna hustrun icke mera
vara den ensliga blomma, som gömmer sig för att akta sin
äras bräckliga skatt, det ofta öfvergifna offer, som förtäres i
sin ensamhet och sina tårar, oförmögen att i sin älskades
hjerta åter väcka den låga till lif, som hon sjelf bevarat ren
i sitt eget Då skall brödren icke mera vara tvungen att
hämnas sin syster, att döda den, som hon skall begråta, för
att gifva henne ett sken af falsk ära; då skall modren icke
darra för sin dotter, då skall dottren icke rodna för sin moder,
då framför allt skall den äkta mannen hvarken vara
misstänksam eller förtryckare; hustrun, å sin sida, skall icke erfara
offrets bitterhet eller slafvens groll. Rysliga lidanden,
afsky-värda orättvisor skola icke längre sköfla familjens leende och
lugna helgedom. Kärleken skall kunna blifva varaktig; och —
hvem vet hvad som kan hända — kanske en dag presten och
embetsmannen, räknande med rätta på kärlekens varaktiga
underverk, skola kunna i Guds eget namn helga oupplösliga
förbindelser, med lika mycken vishet och omdöme, som de
nu, mot sin vetskap, göra det med gudlöshet och fåvitskt.»
Mot denna idylliska blomstermålning, hvari en högst
sällsynt glöd i känslan dock förmäler sig med den inre sanning/
som kommer från hjertat, ställa vi ett stycke af Almqvists
praktiska filosofi i »Det går an» *. Motsatsen kan knapt
* Man må icke invända, att Almqvist talar der sina figurers,
glas-mästardotterns och sergeantens enda naturliga språk, ty författaren till
»Kapellet» m. fl. allmogeskildringar har visat att känslans värme är ej,
bunden vid ’samhällsställningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
