Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min lott: är man hård och icke efterfrågar en varelse, som
fäst sig vid en oskyldigtvis, så bär man känslan af grymhet
genom hela lifvet öfver sig. Detta är äfven så ohyggligt, som
det andra är grufligt. — —>
Det vore naturligtvis korttänkt, om man förestälde sig,
att den kamp mot äktenskapets traditionela form, hvilken
under hela vårt århundrade förts af de största andar i alla lands
literaturer, icke skulle hafva någon annan real grund, än en
personlig motgång, som några af banérförarna t. ex. George
Sand och Almqvist haft att beklaga sig öfver. En förgudning
af äktenskapet kan, liksom andra förgudningar, leda derhän,
att man antingen ej sjelf vill tänka eller förbjuda andra att
tänka. Man måste annars blifva varse de högst väsentliga
förändringar, äktenskapet under tidernas lopp har undergått.
Äktenskapets klassiska form under den kristna tiden
var den, att det 1) var ett sakrament, 2) oupplösligt. Från
ett sakrament har det blifvit kyrkligt, från oupplösligt har det
blifvit åtkomligt för skilsmessa och slutligen har det i Europas
mest civiliserade trakter förvandlats till 1) borgerligt, 2)
jem-förelsevis lätt upplösligt.
Om vi således gerna medgifva, att det legat djupa och
segrande motiv i den strid, som utkämpats mot det
konven-tionela äktenskapet, så anse vi dock att Almqvists
tendensskrift* eger äfven sin icke minst märkliga psykologiska
förklaring. Detta sträcker sig till äfven de minsta enskildheter
i den namnkunniga novellen, hvarvid vi dock anse oss böra
betona, att »Det går an» är ett litet konststycke i sitt slag,
en ypperlig novell, hvari för ingen del någon fotografisk
åter-gifning af Almqvists personliga omständigheter är att söka.
Det är nu vår skyldighet att framlägga åtminstone något
exempel på hvad vi skulle vilja kalla de psykologiska
drif-fjedrarna till »Det går an».
* Att »Det går an» verkligen är en stridskrift och icke blott en
ka-raktersmålning, visar sig af förordet. Kommentarierna utgöras af
»Europeiska missnöjets grunder».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
