Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Akten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiiora.
Det som är lätt är inte alltid rätt.
Sandén.
Persilja! Hvem tusan kan säga livad som ärrätt!
Om man låter det uppväxande slägtet tro, att Eva är
skapad af ett refben eller att hon inte är skapad alls
— kan komma på ett ut, tycker jag.
Thora.
Det man känner vara rätt, det är rätt.
Sandén.
Men för tusan, så känn då att . . .
Thora.
Har ni läst »don eldröda bokstafven», doktorV
Sandén buttert.
Nej, det har jag inte.
Thora.
Der fius en qvinna, som felat som jag, fast djupare,
ty hon var gift. Domen blef, att hon skulle bära en
eldröd bokstaf, begynnelseordet till hennes brott, insydd
på bröststycket af sin drägt. Hon hade kunnat skyla den,
lernna orten eller dölja sig under ett antaget namn.
Ilon giorde ingendera delen, men hon lefde så, att
skammens märke förbyttes till upprättelsens. Mitt barn
är min eldröda bokstaf. Förstår ni mig nu, doktor?
Sandén.
Om ni än lefver i hundrade år som — som helgon,
kommer verlden — och reformera verlden om ni kan —
aldrig att förlåta er — er felande frutitel. Det är ju
bara den, som den begär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
