Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ynova.
Du tror, att det är så lätt, du, att vara sann! Du
sa’ också, att den som var sann och god hade rätt till
menniskors aktning. Ingen har visat mig aktning.
Grymma och hjertlösa ha de varit! Åh, så grymma!
TlIORA stilla.
I-Ivilka?
Ynova.
Allihopa! Tror du, jag inte mins hur vi fingo både
svälta och frysa, när jag var liten — se’n dess har jag
lärt mig förstå hvarför. Och sedan! »Mamsellens unge,
mamsellens unge!» — — —Ja, det var jag, det. Mins
du den der lilla flickan, som brukade följa mig hem ur
skolan och som du var så snäll emot? Vet du, hvarför
hon följde mig hem? Jo, det var till straff för sitt
högmod mot mig som hon var dömd att visa sig i mitt
sällskap på gatan. Skickade du mig ett ärende till en bod i
grannskapet, togo herrarne sig friheter emot mig, derför
att jag var den jag var. — Blef jag bortbjuden . . . Åh,
det var det värsta af allt! »Barnen skulle vara snälla
också mot den der lilla flickan.» Alldeles som om
jag hade varit en brottsling! Sjelfva presten kände
sig manad att ge mig särskilda förmaningar och
frågade ... Åh, om du visste, livad han frågade! Och
så begär du ändå, att jag ska’ vara sann!
THORA lika stilla.
Hvarför liar du ingenting sagt?
YNOVA knyter omedvetet händerna.
Förr än de fått mig att beklaga mig, få skulle jag
ha dött. — Och så — så blygdes jag så. Åh, hvad
jag blygdes lägre och blyges ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
