Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eit år i Hardanger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Likevel kjendest alle dagar den menneskelege
kristendom hjå Christie som ein ålvorleg dom yver all
umenneskeleg framferd. Eg høyrde hermt eit ord etter Christie
sagt til dei religiøse leidarane i Kvam: «En menneske-sjel
er noe så fint, at dere må fare fint frem både i sjelesorg og
i forkynnelse.» Dei som hermde ordet, lo åt det: tenkje
seg ei syndig menneske-sjel.
Kapellanen Realf Ottesen, seinare sokneprest i Kvam,
stod heilt saman med Christie, åtte mykje av same
sjels-adelen. Ei velsigning hev det vore for Kvam at dei i fleire
mannsaldrar hev havt slike prestar.
Ein barndoms-ven av Christie var Edvard Grieg.
Han og fru Nina vanka på Vikøy prestegard. Ein gong
ved kvelds-bordet sa Grieg: «Jeg vet ikke hva det kommer
av: maten smaker så godt her på prestegården! det er
visst for di du Budz ber Gud velsigne maten? Nina,
du vet vi bruker ikke det vi! Ja, tror De ikke det er
grunnen?» snudde han seg til Ottesen. Ein annan gong sa
Grieg til Christie: «Ja du, jeg burde tenke mere på Gud!
men hvordan skulde det da gå med musikken?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
