Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ungkarls-Supé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— hon pratade så, att jag gjorde motsatsen under
en lång stund.
”Ni tyckes wara mycket melankolisk!” yttrade hon
slutligen medlidsamt, — ”det är bra beklagligt att
ega denna swåra sjukdom. Jag för min del har
aldrig någon åkomma, utom - - -”
”Säg ut för all del, jag ber Er!” inföll jag
genast.
”Ack Ni twingar mig då att säga det, som jag
annars förtegat! Nå wäl då! — utom kärleken.
Det är en faslig sak att wara kär, och till all
olycka händer detta så ofta, att det mången gång får
mig att gråta, och — o och we! — jag känner
dessa plågor nu - - -”
”Nu? frågade jag litet förundrad, — i hwem
då är Ni kär?”
”I hwem?” swarade hon, och en störtflod af
tårar sqwalade utföre kinderna, som hwad under!
blifwa randiga genom wåtan — ”I hwem, om ej i - - -
Er?
Tänken Er nu i min belägenhet, J lärde och
filosofer; wisserligen gjorden J såsom jag, som tryckte
den förtjusande till mitt bröst, under det en
smackande kyss förkunnade min seger. – Denna för mig så
owäntade händelse gjorde ej något intryck på den
öfriga delen af sällskapet, hwar och en af damerna
hade under tiden erhållit sin kavaljer, och jag
hörde werkliga salfwor af kyssar inom ganska få
ögonblick.
Nu slockna på en gång alla ljusen, damerna
knota smått, wärdarne försäkra sig oskyldige härtill,
damerna skratta och tassla, herrarne bry sig ej om
att wilja tända upp ljusen, damerna tillåta att man
slår igen dörren, herrarne blifwa oroliga, en allmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
