- Project Runeberg -  Min första Resa till Hufwudstaden /
43

(1828) [MARC] [MARC] Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Teatern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

makt, att wid hwarje sinnesrörelse föra ett passande
uttryck i sitt ansigte och förena konsten med naturen,
är han i ordets hela bemärkelse en stor man. Hans
son, unga Grefwen, spelar wäl sin roll. Sjelfwa
pjesen är för öfrigt ganska rolig, målar förträffligt sitt
ämne och har flera scener, som äro werkligen tagna
efter naturen, som t. ex. då gamla Grefwen har
rendez-vous med en flicka, och träffar sin son på
samma ställe och för samma ändamål. Både den
gamla herrn och ynglingen blifwa flata, men
förklaringen af fadren sätter snart åter allt på goda
fötter. Mången far torde behöfwa se denna komedi, för
att lära den gamla men swåra regeln: lemna åt
ungdomen det den tillhör, och fördra ej, att unga
flickor skola älska gråa hår! — Hwem wet ej, att
trohet och kärlek nu för tiden sällan följas åt, —
huru kan då gubbarnes kärlek få annan lön än otrohet?

Lurifax och unga Brukspatron Slams woro
stora amatörer af det wackra könet, hwad den förra
beträffar har han äran wara redan bekant, den
sednare deremot har ingen af mina läsare hört
omtalas förut i denna berättelse; jag får derföre nämna,
att han war lika god om ej wärre än den
förstnämnde i den ifrågawarande wägen. Båda dessa personer
hade mycket att göra med några mamseller, som i
kulisserna kråmade sina behag. Man gaf tecken än
med näsduken genom munnens torkande, än genom
fingreringar på den fina broderade kragen, än genom
handens sakta rörelser, än genom fotens många
attituder. — Swaret från oxögat war antingen en
slängkyss, en wink med handen eller ett slag på hjertat.
Det besynnerligaste af alltsammans war, att man å
ömse sidor förstod hwarannan, att uppgöra ett möte.
Så snart någon obehörig nalkades samma kuliss, der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 14:50:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd1sthlm/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free