- Project Runeberg -  Min första Resa till Hufwudstaden /
52

(1828) [MARC] [MARC] Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Kinkig belägenhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och som mest bestod af gamla kärringar och näswisa
pojkar, ”att jag war en mördare, en bof, som skulle
under Rådstu’n!” — Wid dessa uttryck fann jag nu,
i hwilken belägenhet en oförsiktighet försatt mig, och
urståndsatt att tänka, stod jag mållös nedslagen och
förwirrad, då halfwa Polisen inträder, och begär
från början höra hela sammanhanget. Juden, som
nu stigit upp, bad genast att man skulle utköra
pöbeln, så wille han saken förklara. Sedan på detta
sätt Juden, jag och twenne af den hederwärda
Polisens tjenare woro ensamne, börjades följande samtal:

Juden. Den här Herrn har utgifwit till mig
en revers, som är förfallen för en wecka sedan, och
hwilken han nu ej will betale, utan i det stället
wåldför sig på mich med hugg och slag, hwarför jeg
serskildt fordrar ersättning med 50 R:dr Banko.

Jag. Oförskämde bof! Du kan då wilja
påstå, att denna revers redan är förfallen?

Juden. Ja, sen sjelf mina gunstiga herrar! —
nu framtog han åter det fördömda papperet, och
pratade så högt och så länge öfwer sanningen af hans
ord, att ingen af oss andra kunde afbryta honom.
Slutligen lär han hafwa tröttnat att prata, ty den
skäggiga hakan, som förut warit i en beständig
rörelse, började nu att gå allt långsamare, och
twärstadne omsider, hwilken paus den ena polisbetjenten
begagnade, för att fråga mig orsaken, hwarföre jag
ej wille betala?

Jag. Men mina herrar, man kan ju klart
se, att denna revers är daterad af en annan hand,
än den som utgifwit reversen.

Nu började åter Juden skrika och prata, och
fortfor dermed oafbrutit så länge, till dess
Polisbetjenterna woro öfwertygade om riktigheten af hans sak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 14:50:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd1sthlm/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free