- Project Runeberg -  En bok om Öland /
19

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta är den särskilt på senare tid för sina härliga strandbad
livligt uppsökta Köpingsviken.

Sin mest imponerande höjd når landborgen vid
Borgholms slott, som resenären vid detta laget länge haft för
ögonen. Lodrätt stiger den upp över det underliggande
landet och visar sin nakna klippvägg utåt. Att under
ofredstider från sjösidan storma detta fäste med vapenmakt
måste helt enkelt varit otänkbart, tack vare landborgen.
Som en av de beundrade borgarna vid Rhen ligger
Borgholms slottsruin, Nordens vackraste, däruppe och ruvar på
minnen, dystra och glada om vartannat, mest dystra, under
det att främlingar från allt Sveriges land på slottsalvaret
utanför fladdra kring som fjärilar eller ligga utsträckta på
hällen och låta sig brännas bruna av ölandssol så länge
sommaren varar.

Osynligt från allfarvägen, nästan skymt av slottsskogens
mörka murgrönsklädda ekar, och nedanför den väldiga
gammalgrå borgen ligger på blott ett bösshålls avstånd
drottningens Solliden

”som om duvor gömt bland träden
liten snövit, vingsvag unge”.

Leende vacker är nu hela kustremsan med sina lövängar
och bland dem insprängda åkrar, som sakta stiga mot
landborgen. Den odlade jorden ligger där ofta i långa ränder
och regelbundna rutor, liksom kvadraterna på ett
schackspelsbräde. ”Silver är varannan ruta och varannan är av
guld.” Silver — det är höstrågen, som i försommartid
håller på att gå i ax och nu skimrar som vattrat grågrönt
siden, när vinden sakta går däröver och sätter fältet i
böljegång. Guld — man måste ovillkorligen tänka på guld,
när man ser trädorna alldeles övervuxna av Vildsenap
(Sinapis), som i sig själv lyser med guldets glans, men ännu
mera gör det, när solen lägger sitt guld därtill. Men det är

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free