- Project Runeberg -  En bok om Öland /
42

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

egentligen endast med 3 typet:, A, O och 3 instrument
för deras åstadkommande: kniv, sax och hålpipa. Tecknen
anbragtes antingen ensamma eller i växlande
sammansättning, antingen i vänstra eller högra örat, eller i bådadera,
ävensom på olika ställen av örat, på endera sidan eller i
spetsen. Betecknande nog för den med sjöfartstermer
förtrogne ölänningen kallades platsen för det längst bakåt
belägna märket ”akter”. På så sätt kunde självförståeligt
hela serier av olika märken tillskapas. Huvudtecknet n:r I
åstadkoms därigenom, att kniven med eggen utåt stacks in
ett par centimeter från örats ytterrand och hastigt slets ut
i eggrikningen. Märket benämndes ”rist”. Tecknet n:r 2,
en triangelformig urskärning i öronranden, gjordes med kniv
eller sax och kallades ”skår”. Tecknet n:r 3 slutligen, som
benämndes ”glåg” (= glugg), slogs med hålpipan
någonstädes på örats yta innanför randen.

När nätterna blevo långa och den fuktiga kalla
höstvinden började svepa över alvarvidden, var det för den
öländske bonden en oskriven lag att omhändertaga och
bereda husrum åt de främmande kreatur, som han träffade
på ute i markerna. Att ögonblickligt på stående fot kunna
avläsa hieroglyferna i djurets öra och avgöra, var det hörde
hemma, var icke var man givet. Men i byalaget fanns
alltid någon, som hade den fullständiga kodexen, upptagande
alla vedertagna teckenkonstellationer, om hand, med vars
tillhjälp man sålunda snart nog kunde examinera sig till
socknen, eventuellt byn, där det vilsegångna kreaturet hade
sin ägare. Därefter gällde det att snarast möjligt meddela
fyndet till vederbörande pastorsämbete för kungörande från
predikstolen, var och hos vem djuret mot foderlega kunde
få avhämtas.

När alltså prästen i kulen oktober om vardagarna kuskade
från by till by för att hålla husförhör och därvid sin plikt
likmätigt måste lägga sig vinn om att få civilregistraturet

42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free