Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundramilavägen till Valdai, höjdplatån, där floden rinner
upp, och där likaledes Volga och Dnjepr ha sina källor.
Här är alltså vattenvägsknuten i det stora systemet” av
naturliga färdevägar i det stora riket. Nu gäller det att
välja mellan Volga och Dnjepr. Det lilla myntet säger oss,
att öningarna den gången valde Volgavägen. Farkosterna
släpas således på sätt som förut den endast få kilometer
långa landvägen till den stora floden, varefter det lekande
lätt bär utför till Kaspiska havet och saracenernas land.
Allt tyder på — och silvermyntet vittnar på sitt vis därom
— att de mörkhyade araberna icke lamslogos av skräck vid
mötet med främlingarna och såsom folken annorstädes
anropade gudomen om hjälp mot ”nordmännens raseri”, utan
åtminstone den gången betraktade dem med lika stor
beundran som häpnad. En samtida krönikör, ett sändebud från
själva kalifen i Bagdad, som de stötte ihop med under färden,
blev rentav betagen och sjunger deras lov. Han liknar dem
vid högresta palmträd. Han beskriver dem såsom
rödkindade och ljushåriga med ögon blå som turkoser. Visserligen
voro de för alla eventualiteters skull starkt beväpnade och
buro breda konstrikt sirade svärd, men deras mål var
krämarens, icke krigarens. Därom vittnade också den dyrbara
låst av sällsynta pälsverk och prydnadssaker av bearbetad
bärnsten, som de förde med sig för att avyttra mot klingande
valuta, mot smycken av ädel metall, orientaliska tyger och
annan ögonfägnad för kvinnorna därhemma. — En annan
gång välja vikingarna vid vattenvägsknuten Dnjeprlinjen.
Den gången är man ute i kanske icke fullt så fredliga värv.
Den stora floden är svårnavigabel på grund av sina många
besvärliga ”trösklar” (poroger) och ”stängsel” (zaborer),
men för vikingen äro hindren till för att övervinnas.
Namnen ”poroger” och ”zaborer” äro för övrigt intressanta.
Den berömde danske språkforskaren Thomsen har
fastslagit, att dessa namn icke äro ryska utan svenska, eller
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
