Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så skadad som den blivit av tidens tand och annan åverkan.
Så mycket vet man emellertid, att ön genomlider ett
martyrium, delvis av annan art och gemensamt för riket,
tvedräkt, pest och hundersnöd, icke minst kännbart för ön på
grund av det avskilda läget. Historiens mark blir efterhand
fastare, men hela medeltiden är i det stora hela för Ölands
folk en lidandets historia i accelererat tempo. En tid byter
landet herrar nästan lika snabbt som man hinner vända
bladen i hävdens bok. Än är det i danska, än i svenska, än
i tyska händer. Och varje herrebyte betyder ny plundring
och nya blodsutgjutelser. — En och annan ljusglimt av
kortare eller längre varaktighet kommer visserligen då och
då. En sådan på över 30 år kom, när hertiginnan Ingeborg
residerade på Borgholms slott, ”Ingeburgis, ducissa
Oelandig, Valdemari ducis relicta”, såsom hon själv älskade
kalla sig, ”Ingeborg, hertiginna av Öland, hertig Valdemars
efterlämnade”. Från Borgholms slott styr hon med kraft
och vishet sitt land (”terra nostra”) och går omkring bland
sitt folk som en huld moder bland sina barn, outtröttligt
verksam med att söka gottgöra vad hennes slösaktige och
vidlyftige herre och man försummat. Aldrig kan hon
emellertid glömma hans öde.. Hur mycket än omsorgen om
folkets väl lägger beslag på hennes tid, alltid finns det stunder
till övers för henne, särskilt när kvällen faller på och hon
sitter i stockvedsbrasans sken från den öppna spisen, vars
omfattning ännu ses hängande som ett fågelbo högt på
muren till medeltidsborgen, att tänka på det där
förskräckliga, då hennes kunglige svåger bjöd maken jämte hans
broder till överdådigt gästabud på Nyköpings slott och lät
den lysande festmåltiden för de båda bröderna ändas med
långsam hungersdöd i fängelsehålans mörker och fukt.
Själv skulle den ädla furstinnan få ett tragiskt slut. Man
vill nämligen veta, att hon blev ett av Digerdödens många
offer.
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
