Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vid åsynen av de taklösa tornen och de vittrande
murarna grips han också av harm över tidsandans
vandalism och människors oförstånd.
Borgholms ruiner! O, så djupt blev då
vårt fall från ärans och från maktens höjder
att våra dyra minnen vi försmå
och skatta sorglöst blott åt stundens fröjder,
att Erik Wasas och Carl Gustafs slott,
på den förödda klippan vårdslöst lämnat,
liksom en annan stenhög ligger blott
åt nesligt övervåld och plundring ämnat.
Finns då ej svenskhet mer i svenskens bröst?
Ej blygsel mer i deras vardagssinnen?
Har väl ett oblitt öde kvävt var röst
som talar än om fosterländska minnen?
Ack! Sångarn dock en vallfärd göra vill
att andaktsfull din öde rund beträda.
Du vittne, att vår storhet varit till,
jag älskar dig, fastän dig andra smäda.
Han landstiger och skyndar upp till ödeborgen på
branten och träder in genom dörrlöst valv. Historiens ande
låter upp sina portar och visar honom syner från längesen
framfaren tid, allteftersom han steg för steg vandrar fram
över helig mark.
Men tiden skyndar. Sångarn måste bort.
I Borgholms salar får han ej mer svärma.
Ack, skön var pilgrimsfärden dit, fast kort,
och ljuvt vid minnets eld sitt hjärta värma.
Farväl! Farväl! Din bild ej lämnar mig,
med mig den skall till moderlandet draga.
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
