Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppvaktningen stannar i salen. Drottningen slår sig ned i
soffan — ”Drottningssoffan” såsom den sedan kallades,
naturligtvis — och säger så vänligt: ”Nu skall prosten sitta
här och prostinnan här!” och så blir det en trevlig liten
pratstund på tre man hand. — Ibland skriver prosten till
drottningen dels rent personligt, dels för att utbedja sig
hennes inflytande vid avgörandet av kyrkligt
organisatoriska frågor rörande pastoratet, och får själv ibland brev
från Hennes Majestät. Prostens brev äro alltid avfattade i
sirligt gammaldags stil. Ibland komma små gåvor, som
vittna om drottningens omtänksamhet. Det är ofta något
mjukt och varmt till skydd mot den kalla, blåsiga
ölandsvintern. På prostens 85-årsdag kommer drottningen själv
med en pendyl av alabaster. Det var ett minne från hennes
egen barndom. Den hade funnits i hennes hem i Karlsruhe.
+ »
o
Det lider mot aftonen, och dagen nalkas sitt slut. Med
bitter smärta ser gamle prosten, att han icke längre förmår
förrätta själasörjaretjänst i sin kära kyrka. Dock, tjäna
vill han, tjäna kan han likaväl. ”Jag kan nu inte tjäna
församlingen på annat sätt än genom att bära den fram
inför Gud i förbön”, klagar han visserligen gång på gång med
en suck av vemod, men han är icke dess mindre förvissad
om, att även det arbetet icke är fåfängt. Längst bort i
trädgården såg man ännu länge efter prostens död en smal
stig. Den hade han själv trampat upp. Man kallade den
”prostens bönestig”. Om den icke just var ”förbjuden väg”
för andra, så kände man likväl, att den hörde prosten
ensam till. Där gick nu den gamle gudsmannen fram och
tillbaka, fram och tillbaka många, många gänger om dagen.
Med fjärrskådande blick vandrar han där, läpparna röra
sig, ett och annat hörbart ord tränger över dem. Han ber
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
