- Project Runeberg -  En bok om Öland /
228

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

delas den tidiga strålande Vita violen (Viola alba),
skönheten från Söderns länder, som kommit hit, man vet icke när
och hur, men som varit känd på ön sedan mera än 50 år
tillbaka, där den helst håller till bland näktergalssnåren
nedanför . Borgholms gamla slottsruin. Att den doftande
ljusa skönheten tytt sig till vår egen förnäma, mörka och
parfymerade Luktviol (Viola odorata), som förekommer
vild på Öland, och byggt hjonelag tillsammans med den, är
kanske ingenting att säga om, men att den icke blygts för
mesalliansen med en annan av våra infödingar, den luktlösa
Luddviolen (Viola hirta), är kanske mera besynnerligt.
Produkten skäms emellertid icke för sig. Båda bastarderna,
den senare icke mindre än den förra, höra icke blott till
det raraste vår flora äger, utan ock till det vackraste. —
Det är nu inemot 70 år, sedan den sistnämnda hybriden
första gången påträffades i södern och då av sin upptäckare
erhöll namnet Viola Badensis. 30 år därefter kom Sveriges
drottning, Victoria av Baden, och utsåg platsen till sitt
sommarslott just i närheten av stället, där Viola Badensis
höll till. Är det icke en händelse som ser ut som en tanke!
Två VB som möttes, Victoria från Baden och violen från
Baden! De passade för övrigt så väl ihop, alla tre, Sveriges
drottning, den vackra vita fursteboningen och den doftande
vita violen.

Vandrar man en vårdag, då solen lyser och vinden
kommer stötvis, längs landborgen eller över alvarmarken, där
den ännu är någorlunda gräsbeväxt, t. ex. intill vägarna,
kan man i markytan få se ett säreget fenomen. Plötsligt
lyser en fläck här och en fläck där upp med ett
silverskimmer, som dock försvinner lika hastigt som det kommer.

Fenomenet är icke olikt det solglitter som vårvinden river ’

upp på skogstjärnens annars blickstilla vatten. Undersöker
man företeelsen närmare, finner man i markytan en
sammangyttrad koloni av en växtart som man förgäves söker på

228

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free