Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beräkning af tillgångarne och i saknad af erforderliga
insikter och krafter, gingo de förr eller senare en gifven
undergång till mötes, ofta påskyndad genom regeringens
våldsamma ingripande i affärerna, då statsintresset syntes
kräfva det. Och så länge riket saknade ett stadigt mynt,
var all handelsrörelse osäker.
Axel Oxenstjerna, som under ett långt lif, till ej ringa
del tillbragt i främmande länder, där han med vaket öga
iakttagit och allvarligt tänkt öfver de ekonomiska problemen,
såg långt framom sin tid. Han hade vågat säga redan
Gustaf Adolf själf åtskilliga starka sanningar. Han
framhöll för honom, att naturens lagar ej läte sig forändras
genom kungliga påbud; man fördroge väl dessa, men de
ändrade icke människors mening, än mindre sakernas natur;
all rörelse fordrade, att krediten ej rubbades, hvadan det
där ej ginge an att, såsom in publico statu ofta händer,
taga där det finns och lägga där det tarfvas. Under
förmyndarregeringen utvecklade han med större bestämdhet
sina åsikter. Städernas styrelse måste sättas i bättre
ordning, deras bördor lindras och jämnas. Handelsordningen
måste jämkas, ty handeln älskar frihet och ej för sträng
inkvisition, och välståndet beror af att folk strömmar till.
Äfven i skråtvånget önskade han lindring. De täta
handelsförbuden måste alldeles afskaffas, och i allmänhet
ostadigheten i lagstiftning aflösas af konsekvent handelspolitik.
Myntväsendets stadgande och kreditens tryggande vore ett
af rörelsens grundvillkor; i senare afseendet vore en
lånebanks inrättande nödvändigt.
Under tidehvarfvets senare del förmärker man en
stigande uppblomstring, hvilken dock ej berodde ensamt
på regeringens något ändrade handelspolitik, utan än mera
på förhållandenas egen utveckling. Kriget härjade sedan
länge fjärran från våra gränser, Sverige hade genom
eröfring af de flesta hamnar vid Östersjön gjort sig till herre
öfver detta haf; en stark flotta tillförsäkrade vår handel
behörig trygghet, och Öresundstullens tryck aflyftes genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
