Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen sol skulle skina. Af en förmyndarregering kunde
man ej vänta, att den skulle reda sig bättre än en
fullmyndig konung med dylika verktyg. Och Per Brahe
yttrade 1640 om dem i rådet, att det ej funnes något
“Italienskt skalkestycke“ som de ej begått, och att man
finge nöja sig med att få dugliga fogdar, ty ärliga stode
ej att finna. Och dock föredrog bonden vida att lida af
maktmissbruk från de kungliga fogdarnes sida, än att
komma under adelsmannens, om ock ibland mera patriarkaliska,
husbondevälde, ty i förra fallet förblef han ännu sin
egen och kunde som fri svensk man gå till konungen med
sin klagan.
Men Sveriges ärofulla insats i de stora krigen, som
af fosterlandet kräfde oerhörda kraftansträngningar, måste
på allmogens skuldror lägga ökade bördor, och samtidigt
kunde statens behof af att taga all Sveriges adel och all
bildning i anspråk för den nya förvaltningen och för ett
storartadt krigsväsen endast köpas för priset af stora förmåner
åt adeln, hvilka ofta ej kunde blifva annat än en ny börda
för allmogen. Och af denna kräfde statens många och
växande uppgifter oupphörligt nya och stora skatter.
Visserligen hade man ej heller förut varit ovan att i tider af nöd
åtaga sig tunga bevillningar. Men dessa följde nu hvarandra
tätt, och som ofta händer, det täta upprepandet
förvandlade dem till stående skatter. Länge kallades många
af dem “ovissa räntor“, ett uttryck som angaf, att man
till en början tänkte sig möjligheten af deras afskaffande,
men slutligen öfvergingo dock dessa att under det
gemensamma namnet “mantalsräntan“ införas i jordeböckerna som
stående skatt. Skattebördan kunde dock genom uppbördssättet
blifva tyngre än den behöfde att vara, hvilket särskildt
blef fallet, då man efter utländskt mönster begynte
utarrendera skatterna. För regeringen var fördelen häraf
uppenbar; den slapp att uppbära hundradetals persedlar in
natura och sedan agera köpman för att få dem förvandlade
i penningar; i stället erhöll den en säker kontant uppbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
