Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den hufvudfaktor, utan hvilken en själfstyrelse denna tid
var omöjlig.
Huru snabb och stark än den hvälfning varit, som
försiggick i adelns politiska och sociala ställning under den
korta tiden af en generations lifslängd, dröjde det dock till
en tid, innan dess lefnadssätt och vanor häraf omskapades.
Med förvåning möter man ännu långt fram i tidehvarfvet i
många afseenden åtskilligt, som måste synas oss som en
stor enkelhet i lefnadssättet. Och dock saknades ej redan
vid dess början förmögenhet på många händer, under det
verklig rikedom rådde hos åtskilliga. Men öfverflödet visade
sig ej ännu i uppförandet af praktfulla slott eller en yppig
inredning af bostaden, knappast i något af hvad vi nu kalla
komfort, ty begreppet var den tiden lika okändt som
namnet. Det var hufvudsakligen i mängden af silfver och
kostbarheter, i klädernas utstyrsel och dyrbarhet samt i
tjänareskarans talrikhet som rikedomen framträdde. Men om både
silfret och de dyrbara kläderna gällde, att de egentligen
blott framtogos vid högtidligare tillfällen, och massan af
tjänare motsvarades i början ingalunda af deras prydlighet.
År 1607 måste Karl IX låta inbjudningen till adeln att
infinna sig vid kröningen åtföljas af den varningen, att deras
tjänare skulle vara tillbörligen utstofferade och ej så som
de hittills plägat komma till hofvet, slitne och rifne, så att
den ena kluten slog den andra. Framför allt framträdde
dock rikedomen i öfverflödet af mat och dryck, en af vårt
folks svagheter sedan urminnes tid. Främlingen från
södern, måttligare till sin natur och af vana, betraktade med
vämjelse detta öfvermått och plågades af den välmenta,
men föga finkänsliga gästfrihet, som oupphörligt ville truga
honom att häri taga del. På det hela erbjöd adelns lif en
underlig motsats mellan en viss rå prakt och en stor
afsaknad af mycket, som synes oss höra till lifvets vanliga
bekvämligheter, ja nästan till dess nödtorft, och denna
motsats sträcker sig ej blott till det yttre lefnadssättet, utan
äfven djupare ned, till åskådningen och själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
