Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om dessa stormäns rikedom och praktfulla lefnadssätt
vittna än i dag de stolta slott, som de lämnat efter sig.
Den som en gång sett Skokloster, Leckö, själfva ruinerna
af Visingsborg, kan ej undgå att genast se, hvilken
rikedom måste varit samlad i deras händer, som en gång
hade råd att låta uppföra dessa väldiga bygnader och där
föra ett så godt som furstligt lif. De flesta läto ju ock
dessutom åt sig uppbygga ståtliga palats i hufvudstaden.
Man häpnar då man betänker, att Delagardie förutom
Leckö i Västergötland äfven innehade en mängd andra mer
och mindre slottslika säterier, såsom Venngarn, Ekholmen,
Runsa, Axholm, Arnö, och att han ej nöjd med tvenne
mindre slott utanför Stockholm (Karlsberg och Ulriksdal)
lät inom densamma i Kungsträdgården uppföra ett palats,
åt hvilket den beundrande samtiden gaf namnet “Makalös“.
Hvilken furstlig ståt som af dessa stormän utvecklades, där
de sutto som småkonungar i landsorten, känner hvarje läsare,
som tagit del af Fryxells beskrifning af Per Brahes vistelse
på Visingsö. Han var ju ej blott omgifven af en stor hofstat,
utan äfven af eget garde. Men stora följen hade våra
magnater länge brukat hafva. Den enkle Jakob Delagardie
hade 1637 en hofstat af 37 personer; och än mera
betecknande torde vara, att den åtta-årige sonen Pontus
under sin ensamma vistelse en tid i Stockholm hade ett
hushåll af 13 personer.
Begäret att lysa genom mängden af guld och silfver
samt dyrbara smycken gick i stigande. Ebba Brahe
efterlämnade guld och silfver till ett värde af 180,000 kronor,
hennes svärdotter Ebba Sparre, “den sköna grefvinnan“,
ungefår lika mycket, och bland hennes smycken fanns ett
halsband af orientaliska pärlor värderadt till 24,000 kronor,
ett diamantsmycke till 29,000 etc. Under sådana förhållanden
finner man det nästan billigt, att Jakob Delagardies
begrafning ej kostade mer än 110,000 kronor.
Öfverflödet i mat och dryck kunde knappt blifva större,
hvad den kvantitativa åtgången angår, än det varit i förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
