Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Lefve gamla Sverge!" - Vandringsår - "Lefve gamla Sverge!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rundt de tre, krafsade i den närmaste och ville ta
honom, men de ryckte hvarann sorgfälligt ur den
stores klor.
Här är icke knifven långt borta, tänkte jag. Ty
lika väl som vi svenskar ha det ordet om oss i Norge,
att vi gärna bruka knif — lika visst äro vi svenskar
af samma åsikt om finnarne. Och kväner äro icke
annat än sedan långa tider tillbaka i Norge invandrade
finnar, naturaliserade, men icke sammansmälta med
norrmännen. De äro ännu finnar till kropp och språk,
hett humör och seg uthållighet.
Det var ett par män med ett slags ovanliga mössor,
som försökte få dem stillsamma, men kvänerna togo
för hotande miner för dessa Hammerfests
poliskonstaplar. De fortsatte med sina indiantjut och sina
bocksprång. Folket ledsnade till slut, då det icke
blef annat än skrik, gråt och vigheter. En del
föreslog, att man skulle drifva dem i sjön, en annan
att man skulle “jule dem op“. Och allt trängre
blef det stora rummet mellan magasinen. Alla ville
se så mycket som möjligt. Icke att undra på, — ty
om jag skall vara uppriktig — bli af vanliga
slagsmål dessvärre mindre än orden lofva, och man går
ifrån dem besviken.
Huru det bar sig, troppade kvänerna nedför den
breda trappan och klefvo under skrik öfver den mängd
båtar, som bildade en brygga till deras femböring.
Sist klef den gråtande basrösten, han med släggorna
och den stora byxbaken.
På en jolle nära trappan stannade han och vände
sig emot folkhopen. Han ropade någonting på sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
