- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
25

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - I Midsommarlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

kom ville vi gå åt var sitt håll med honom, du till
jorden och skogen och sjön och jag till staden och
skolan. Du älskade honom tusen gånger mer än
mig, och när han lärt sig tala, talade du endast med
honom. Men nu är jag borta och förlåter — om du
än dödat mig skulle jag förlåta dig. Dock, i
landet där jag bor nu äro alla varelser barn, som
han, alla kvinnor lyckliga som mödrar. Jag läser
dina tankar och ser dina drömmar. Det var en dröm
du hade som du tyckte var så vacker: du såg dig
själv stå på stranden av ett stort hav som stormade,
hemlös, brödlös, vänlös, men du höll lille Eriks hand
hårt, hårt. Sedan gick du på en enslig väg, trött på
hela världen, men bara du talade med Erik blev du
glad. Det var detta: ensam i hela världen med ditt
barn, ensam att leva för ditt barn, ensam att lära
ditt barn leva. Endast då var du lycklig — men
jag, modern, var som en svart skugga. Du tänkte:
hon vill att barnet skall komma ut i den stora
marknaden i världen. Du ville ha barnet till din Gud.
Men skynda dig njut av detta, han växer ifrån dig,
han får en kvinna, han gör onda gärningar! Snart
går han dit du icke vill! Ty, ser du, barnet är
en liten punkt bara i tiden — han blir stor och
så där otäckt mänsklig som du icke vill. Snart —
snart!

Hon flöt bort i det strömmande solljuset och
mannen vaknade och grep barnet i handen. — Gud ske
lov, ännu är han ett barn, ropade han.

— Varför ropar du så? frågade den lille,
vaknande. Vet du, jag har drömt om mamma. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free