- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
65

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Försoning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

levande Trompman, stannade nog hemma, han
fikade efter Clementine, han visste knappt att Willen
... Strunt tänkte han på och strunt var allting utom
den vises stoiska lugn, friden, som han letade efter
i alla hörn, i alla gamla luntor och på varje krog.
Ibland suggererade han sig med att ha frid, han var
verkligen en litet visare man än de flesta, han skulle
inte låta rubba sig i sin ro av att bli gammal och
fet. Hans kamrater avundades honom hans
sinnesjämvikt. Men under kroppens flegma och minspelets
gemyt satt i alla fall en liten oro och gnagde,
regelbundet och ihärdigt som om den varit ett urverk
vars pendel skavt honom inne i bröstet för varje
slag. Och dels på grund av vinet, dels därför att han
kände sitt samvetes urverk rassla därinne, så fattade
han ett beslut: han skulle sluta med Clementine och
spriten, jaha, det skulle han.

Den här tiden brukade han inte komma hem,
men nu skulle han överraska Elsa och i kväll skulle
de ut, han hade skaffat två biljetter till Blanchs, bra
platser. Hädanefter skulle han vistas mer hemma,
det var bra för ekonomiens skull också, visserligen
hade han ett litet arv att dra räntan på, men i alla
fall, dottern var åtta år, det kunde vara rätt att spara
åt henne, eftersom hon tycktes bli klen och
sjuklig, stackarn.

Det var tämligen säkert att Elsa ingenting anade
om den där tossan Clementine. Men han hade dock
tyckt sig märka någonting besynnerligt frågande
sorgset i hennes ögon på sista tiden. Det var inte
den vanliga utledsna blicken som undrade hur mycket
han druckit, nej, det var inte det, var det inte förr

Dan Andersson, IV. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free