Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
— Hon hade inga krogar att gå på — hon måste
ta emot honom hemma — du vet icke om de
tillåtit sig någonting — och i alla fall är hon icke
sämre än du!
Plötsligt for han upp. Detta var bara ömklig
svaghet, han måste hålla ihop sitt hem i ära och
anständighet för barnets skull. Hans förbindelse med
Clementine skadade knappt någon och minst henne
själv, hon hade säkert andra också, hon var
uppfostrad i yrket, hon skulle inte kunna undvara den
extra förtjänsten och hon hade naturliga anlag. Men
hustruns förbindelse gjorde allting omöjligt bara för
det han fått veta den. Om han hållits i okunnighet
om den skulle den praktiskt taget ha varit
betydelselös, den också. Men nu hade han ju fått veta —
dock, det rådde hon för, hon hade väl ändå
kunnat stämt möte ute — eller hos honom. Å, det var
hans fel, tydligen hade han kommit på en tid när
hon icke ville. Och så var hon likväl icke sämre
än han själv — men de praktiska följderna hade
blivit helt andra. Livet var oändligt invecklat och
svårt — och meningslöst.
Han drack wiskyn i små oblandade portioner, de
sex första glasen förtärde han omedelbart på
varandra. Sedan tog han det långsammare, fylld på
en gång av kroppslig hetta och själsligt lugn.
Kinderna purprades och han förnam de dovt bultande
pulsarna i halsen obehagligt hastiga. Han gjorde
nervöst ett slag genom kaféet för att se om några
bekanta funnos i matsalen, men i dörren hejdade han
sig. Han hade plötsligt sett sig själv i en spegel
mellan de bägge fönstren. Vem var det? En lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
