Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
visste ej ens efteråt varifrån det kom, om det var
av ruset eller om det kom från någon av de
hemliga gömmor i vår själ till vilka varken rus eller
hämndlystnad kan tränga, utan som i vissa
sällsynta ögonblick, även då vi äro berusade, utstrålar
ett särskilt ljus och tillviskar oss en hemlig vishet,
om vi bara icke ledas av hat, utan så gott vi förstå
söka lotsa oss rätt genom den farliga bränningen.
Men han mindes att han ett ögonblick stirrat på
porträttet av sin mor, som hängde på den motsatta
väggen. Den beslöjade takkronan brann endast med
en liten låga och höljde den kära bildens drag i en
magisk halvbelysning, varur han tyckte sig se henne
ie hoppfullt mot honom.
Och det var måhända kanske ett litet grand av
hans mors själ, som kom honom att helt lugnt, utan
den minsta retliga betoning av orden, upprepa det
han hört genom tamburdörren.
Han trodde att hon skulle vara ståndaktig, men
när han såg henne plötsligt sjunka ihop och stöna,
intalade han sig att hon icke var så skuldmedveten
som han trott. Han tog hennes hand och sade lågt:
— Elsa, jag förlåter allting, jag vill ingenting veta,
jag är övertygad om att du, om också du varit på
väg, ännu inte begått någon handling som jag icke
kan fördraga. Gråt icke, icke mer! Jag vet ej
varför jag kan handla så, men jag kan.
. — Om du visste — om du bara visste! snyftade
hon.
— Jag vet. Det var så att du misstänkte mig, jag
försummade dig, du kände dig ensam, du behövde
sympati. Om du verkligen älskar honom, då må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
