Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - I dödens trädgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Han märkte först nu att hans steg blivit lättare
och att det ej mera kändes som om fötterna
klibbade vid jord och gräs eller snärjdes av rotspiror,
tågor och ljung. Marken var slät men ändå ej kal
— detta gräs var ej längre jordiskt, det steg upp som
låga böljor av ljusmättad färg ur marken och
blommorna brunno och lyste som små stjärnor. Han
kände ej mer sin kropps tyngd, ej heller hade han
någon förnimmelse av att vara på jorden.
Framför honom låg landet, lågt och vidsträckt och
skälvande av dofter och sommarblomster. Och detta var
ändå bara stranden av blommornas och ljusets och
vällukternas hav: allt detta liksom bildade en
strandvall och bakom denna dansade en vit och väldigt
lysande ocean, kastande sitt eldgnistrande skum i
höga kaskader bland öarnas snöbollsträd och
sydlandsblomster.
Och just som han var i färd med att springa dit
ut och kasta sig in i ljushavet kände han att han ändå
var för tung. O, det är mina kläder — det är mitt
omhölje, som binder mig kvar vid jorden! ropade
han. Men just då mötte han en stark vindfläkt som
kom från havet, och han skrek nästan till av smärta,
ty det kändes som om vinden rivit itu honom, men
i nästa ögonblick kände han sig lättare. Han tyckte
sig vara som ett sommarmoln — och ändå var det
han — alltjämt ännu han själv.
Men när han trängde sig fram genom de luftiga
träden vars blomster voro av eld för att nå
oceanen där bortom, hörde han tunga steg bakom sig
och såg hur den gamle mannen med spaden
förföljt honom, Dock tycktes han ej kunna se honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
