Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
i ryggen och blevo knuffade åt sidan. Men
kyrkoherde Storbärg tog sig en promenad åt ett annat
håll, en frisk angenäm promenad, varunder han ofta’
sträckte på sig, drog in väldiga luftmassor i lungorna
och slängde huvudet hit och dit i livsglädje.
Tio minuter därefter var han på nytt i elden. Han
hostade och talade om Luther och Gustaf Vasa och
Gustaf Adolf. Friska män — alla pojkar borde
bli lik dem, alla hurtiga, raska pojkar i stad och
på land, i skogarna och vid bruken. Och komma
ihåg att de voro svenska.
Längst borta vid väggen satt den rödögde. Han
hade lånat sig en kniv och en anilinpenna och höll
på att så gott hans kunskaper och färdigheter
sträckte sig avslöja det som för honom var
kvinnokroppens enda gåta. Det blev klumpigt och det var
inte gott att se vad det var, men meningen var god.
Och så var det inte fritt utan det var svenskt
också; fast det visste han inte.
VI.
De första veckornas läsning var ändad och den
näst sista färden från kyrkbyn förestod. Man var i
början av maj med täta snöglopp över spirande
gräs och hårdnade vägar. På dagarna sken solen
nästan sommarhet mellan snöskurarna, som
stundom förvandlades till kallt regn. Den gamla jorden
höll på att vakna och det var oro ibland blomstrens
och gräsens rötter i den magra myllan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
