Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Bikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
— Kan dä — bliva förlåtelse utav Gud — fast ja
int går i häkte — ja ä så gammal — ja — ja — född
fyrtitvå, ja. Kan dä bli förlåti utav Gud fast — ja
int kommer på Holmen — ja ä så gammal?
Orden föllo mot mig som klubbslag. Denne man
kände sitt slut nära, han var bröstsjuk, han ville
ha sakramentet! Jag förstod.
Jag uppförde mig ganska besynnerligt mot
gubben, jag gav honom ett stort glas vin, ty han såg
ytterst medtagen ut, och bad honom komma igen
samma tid påföljande dag. Sedan han gått, till synes
redan lugnad av min vänlighet, tog jag min häst och
for till Gördelson.
Vi sutto i hans lilla arbetsrum och han beklagade
halvt sarkastiskt att han icke hade något vin att
bjuda mig på. — Bah, låt oss inte tänka på strunt,
sade jag, helt nyss kom du till mig för att höra min
mening om biktstolen; nu kommer jag till dig för att
höra din mening om bikten, det vill säga, om dess
rätta handhavande. Jag skall berätta — nej jag skall
ge dig ett problem att lösa. Säg mig: har det hänt
under din tid att någon av dina församlingsbor
bekänt ett brott för dig?
— Nej, men som du vet har jag endast tre års
erfarenhet.
— Nå, antag att en gammal man på sjuttio eller
åttio år en vacker dag sitter där på stolen vid
dörren och berättar dig att han för trettio eller fyrtio år
sedan strypt sin mor på hennes sjukbädd — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
