Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Bikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
skall göra, jag tror han hoppas att jag skall
befria honom från tanken på att angiva sig.
— Det finnes exempel på att fängelset verkat
välgörande på brottslingar, även äldre, de ha funnit sig
lyckligare där med tanken på att de nu försonade
sig inför både människor och Gud.
— Kanske. Kanske. Du har kanske inte så orätt.
Jag sade farväl och gav mig i väg — men riktigt
nöjd var jag ej med det råd jag fått.
Den påföljande natten blev en vaknatt. Aldrig har
min bädd förefallit mig så odrägligt het, aldrig
har jag känt mig så absolut ensam och utan vänners
bistånd. Jag ville icke sända den gamle mannen
till häktet. Hans rannsakning och dom till
straffarbete på livstid föreföll mig som grotesk
teaterföreställning. Men jag vacklade. Ibland föreföll det
mig som om jag med blicken velat genomtränga
mörkret, taken och stjärnvalven för att se efter om
det fanns någon däruppe, och hurudan min han
gjorde mot mig. Men detta ensamt stora och
hemlighetsfulla mäktiga, denne egendomliga gud utan
egenskaper och bestämmelser som jag anade
— det som Rishierna kalla Detta — tog ingen
befattning med min och modermördarens lilla
dilemma. Himlen och helvetet voro för mig tomma,
ingen svarade därifrån på våra tysta rop. Allting
teg lika djupt som den stilla, stjärnsållade natten.
Gång på gång kom jag åter till mitt problem just
nu. I morgon skulle han vara här, klen, hostande
och darrande. Vad var det nu han ville veta? Han
ville veta om han skulle bekänna för länsmannen
innan han kunde mottaga sakramentet — å, detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
