Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Lazarus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
aden. Högaktningsfulit f. d. pastor Roland. Entré
tio öre.»
Det kom ingen människa mer än jag och min
bror Efraim till denna aftonunderhållning, och vi
betalade var sin krona för att han i alla fall skulle
sjunga litet och så förklara något ur Plotinos.
Högfärdig och förkrossad på en gång, satt han framme
vid bordet och tummade sin bok. Han förklarade
att när man inte hade en massa åhörare som
lyssnade spänt framför en, så kom man inte i
stämning, och nästan förtvivlad sköt han undan de två
kronorna vi lagt på bordet och satt och tjurade.
Emellertid begrepo vi att han sårats mycket djupt,
och vi smögo oss bort. Men de två kronorna tog
han med sig när han gick.
Emellertid var det om den sista gången jag
träffade honom jag nu skulle berätta.
Det var en blåsig aprildag med smältande snö
på vägarna, som han tröttnade och gav upp. Febern
brann i hans illa medfarna kropp och stoltheten i
hans själ — han ville ej vara någon till last när han
dog — och han ville ej begravas på fattigvården.
Han bars in i en gruvbarack vid Noreberg och lades
på en lave med en sliten filt över sig. Och han hade
sin kortlek, sin psalmbok och sin filosof under
huvudet. Nu låg han och besinnade att han skulle
dö — men han ville bli begraven som folk.
Gruvarbetarne, som kände honom och hans visor, tyckte
synd om honom och ville sätta i gång en
insamling, men han vägrade att gå med på saken. 1
två dygn låg han nästan medvetslös, men på den
tredje dagen vaknade han till och satte sig upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
