Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - I höanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
dörröppningen och tittar in. Ett slag tänker han
på ormar, som kunna finnas i höet — och det var
därför han gjorde ett slag kring ladan, för att utröna
om dess golv ligger nog högt från marken. Om
han blivit övertygad om att inga ormar kunnat
komma upp genom ladans golv, tar han bössan med
sig och går in, upp i höet, där han bäddar ned sig
varmt och mjukt. Å, vad gräset ändå är för en
guds välsignelse för människan som kämpar mot
vildmarkens alla svårigheter! På våren smeker det
ögat och fröjdar själen, det är saftigt och mjukt
att vila ut i när man gått sig trött och svettig i juni.
Det är så kärvänligt inbjudande att sitta i för två
älskande som trots fars och mors spanande ögon
smugit sig bort i slogens snår för att sitta och
undra över det nya och underliga som blivit till
ett band dem emellan! Det doftar av backtimjan
och kummin i slåtterns början, det ger aptit, det
verkar som kryddost strax före middagen på
ladbacken! Och så bjuder det i den väl takade ladan
ett varmt och mjukt läger åt tjuvskytten när han
uttröttad av många dagars mödor smyger sig uppåt
hemskogarna. Han sover där lika lugnt och gott
som i sin egen säng — och skulle han vakna mitt
i natten vid att dörrklumparna på nytt lyftes bort
och någon varelse som han ej i mörkret kan se
kommer uppkravlande i höet, så blir han ej rädd. Han
bara säger lugnt och högt:
— Kommer dä mer folk? Och då svarar det
från dörren: — Gudagen, är ä folk hännä förut å?
Och så är bekantskapen gjord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
