Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Nålmakarens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
gick i salig ro, tills Daniel blev utkörd ur
skolhuset, och då flyttade han upp till Bom och sov
några timmar varje natt på det alltid skurade och
snygga golvet i hans stuga. Folket väsnades över
dem, men abborrarna i Gettjärn och Hakalam
plaskade gladeligen kring de båda lättingarnas krokar.
Det stektes och åts och dracks och berättades
historier i all oändlighet uppe hos Bom, och kom
det någon kund som ville ha för tre öre snus, var
det med nöd Bom kunde förmås att knalla ut till
handelsboden. Tidigt varje morgon tågade de bägge
ut i skogarna, och Daniel klättrade i bergen och
gillrade fågel, medan gamle Bom sov middag i
skuggan av alarna på någon skogbeväxt kolbotten. Men
roligast var det när det var solhett och blåste lagom
hårt. Då var det fart i abborrarna, och då sjöng
gubben Bom sin lustiga visa, som varken han eller
Daniel kunde början eller slut på:
»I Kina går kineserna
me långa bamburör
och letar mask i backarna
och steker dom i smör.
Och kejsar Ke-li-mo-li-a
har papperstofflor han,
å hatt av röda pabu-gräs —
å, Gud, va” den är grann!
Hans fläta blänker ormskinnsblank,
hans hjässa lyser vit —
till frukost äter han en larv,
till middag en moskit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
