Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Evighetsmaskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
han egentligen var fullt klok, det var ju fråga, ty
han målade ingenting som liknade varken träden
eller människorna eller djuren, tyckte de.
Nu var det julafton med en hård och befallande
och vass vind som gick fram som en rövare och
illgärningsman och sopade snön upp mot skyn och
spelade orkester i skorstenar och knutar. Vägarna
till bys voro igensopade redan på förmiddagen när
herr Martin vadade genom drivorna för att
efterhöra post hos handlanden. Hans julafton, nästan
hans liv, hängde på om det skulle finnas någon
post till honom. Hans liv — ånej, tänkte han, nog
lever jag över julen fast inte de där hundra
kronorna skulle komma — men att vara utan mat om
jul — han knöt händerna i byxfickorna för att inte
förfrysa dem. Handelsmannen ger mig inte mer på
kredit om jag inte lämnar någon avbetalning! Tänk
att jag redan är trettiotvå år — och inte kan
försörja mig! Han drog ansiktet till en grimas —
om han ändå skulle försöka att kritsa tobak
åtminstone i fall inga pengar kommit? Kunde
handlanden neka på själva julafton? Men se det där att
fråga om kredit nu igen — ha ha! Det skulle bara
fattas att han inga pengar fick nu och så den där
underlige urmakaren som bodde inunder skulle som
vanligt komma upp och be att få låna tobak. Han
skulle nödgas tala om att han var utan — på
julaiton — och så skulle hela byn ha klart hur hans
ställning var! Men pengarna måste ju komma.
Yrsnön dansade mot de ljusgult glimmande
glasrutorna i dörren hos handlanden, fullt med folk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
