- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
211

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Evighetsmaskinen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

samme där nere knackat. I en handvändning var
han där nere, viss om att urmakaren vore sjuk.
Han öppnade dörren försiktigt, nästan rädd. Kunde
den gamle fått något slaganfall —

En liten julgran stod mitt på golvet, det var
bara fyra eller fem ljus i den, ett litet bord, utan
duk, men med gröt och fisk och — och en liten,
gammaldags bukig flaska med en bjärt målad
blomma och en flygande geting på. Två stolar stodo
vid bordet, två stolar svarta av ålder och sot och
utan ryggstöd, Urmakaren hade två par glasögon
på sig, det ena paret för långt ner på nästippen,
det andra uppskjutet i håret, en stor skärmmössa
på nacken och en uppsyn som om han gjort ett
skälmstycke och kände sig rädd för bannor. Hans
röda ansikte sken när ljuset från brasan i den öppna
spiseln träffade det, han såg ut som en välmående
putsad kopparkastrull på ett välmående bondställe.

— Joho — si ja ville ha ett lite amerikabrev.
skrivet liksom på själva julafton — kan herr artisten
hjälpa mej mä dä? Si jag har e doter i Amerika.
Om dä int ä för mycke begärt? Å först då så tänkte
ja att den som arbetar åt en ska fell ha kosten där
han arbetar. Ja är int så barnsli så jag har
julgran annars, men ja tänkte för skojs skull när ja
skall ha främmande, å så var dä att ja lånat så
mycke tobak av herrn så ja tänkte ge igen nu,
å så om han inte tycker att dä liksom skull vara
nåt orent å oriktigt mä dänna här maten ja fixerat
ihop själv, så skulle ja bara säja dä, ja menar i fall
han inte skulle villa äta mä mej, utan tro att dä
inte är rent nog så säjer ja bara: (Urmakaren steg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free