Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Nagelmans dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
vara därför att jag hyste medlidande med
Nagelmans hustru, som gunås hade nog att tänka på
redan. Jag ville hjälpa henne ur dilemmat. Men
han hade ju inte ens klargjort så mycket för mig att
jag kunde ställa diagnosen riktig. Skulle han låta
det komma till skilsmässa? Jag trodde det inte
— han var en god människa och han älskade sin
hustru. Det kunde ju hända att han älskade ännu
en kvinna — men alldeles säkert var det en liten
gås som dykt upp denna gång också.
Jag erkänner att jag kände mig förargad, jag ville
nästan ta och ge Nagelman ett andligt kok stryk,
och så ville jag träffa den där gåsen och förehålla
henne förnuftiga skäl. Det skulle jag...
Men när verkan av genevern försvunnit förlorade
jag modet. När Nagelman förälskade sig låg det
alltid ett hemlighetsfullt, spökaktigt ljus kring det
hela, det tog aldrig vanliga vägar, alla hans
felsteg syntes mig som mystiska
förbränningsprocesser i hans själ. Kanhända han behövde dem?
Jag satte mig kvällen därpå på baren viss om att
han skulle komma dit, men han kom ej. Om ett
par dagar mötte jag honom på en enslig skogsväg
ensam ett stycke utanför staden. Han kom emot
mig med en uppsyn som på en gång gjorde mig
rädd och glad: antingen hade han nu i någon slags
kärleksyra fattat ett dumt beslut, eller också...
— Jag har övervunnit det — jag har övervunnit
det! sade han lugnt. Jag har slagit av det huvudet
— spöket, menar jag...
— Har du slagit av henne huvudet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
