Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Nagelmans dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Jag står här, jag lever, jag finnes, jag kan
älskas... men det som kunde bli föremål för
passion, "det...
Det har redan undergått förändring
... Och den lägre kärleken tillhör det föränderliga.
Men varje gång du med kärlek ser in i ett öga
som möter ditt, varje gång du älskar högt en
människa, varje gång du tar vård om en bedrövad, varje
gång du känner hur ditt hjärta vill sprängas av
människokärlekens eld — så skall du veta att det är
jag som är i dig. Allt vad du gör i godhet gör
du mig... Men kroppen skall du icke bry dig
om, ty den undergår förändring.
Jag sträckte ut armarna för att röra henne, men
då försvann allt. Jag låg, syntes det mig, på rygg
någonstans på en bädd av mörka moln utom
jordkretsen och såg upp mot världsaltets väldiga rymd.
Jag såg hur det tjocka mörkret bröts av millioner
flammande blixtar. Jag såg den lilla jorden och
de många andra väldiga himlakropparna brinna och
sända ut kors- och stjärnformade strålar, så att
skenet av de brinnande världarna skrev en eldskrift
på himmelen som jag icke kunde läsa. Dånet av
dessa världar som gingo under liknade väldiga
hornstötar — fanfarer liksom revo sönder rymden och
kastade smulorna av alla världar ut i det yttersta
mörkret, och jag förundrade mig att jag fanns kvar.
Då kände jag plötsligt att någon såg på mig,
och när jag vände mig om såg jag kvinnan, vars
ögon voro fulla av kärlek. Men när jag ville närma
mig henne tyckte jag att hon log och avlägsnade
sig och att hennes ansikte blev en del av den eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
