Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Den dödsdömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DÖDSDÖMDE.
Nu har jag legat här i tretton månader — nej,
icke fullt, de första två månaderna kunde jag gå
uppe och brukade stå en timme om dagen borta
vid fönstret och se ut över Borgälven och dess
gråvita timmerbommar och pålar. Det var så lustigt
att se hur vattnet böljade och porlade, och fast
avståndet var så stort tyckte jag mig kunna höra
vågornas plask mot länsar och flottbroar. Jag
känner varenda stock och varenda sten och alla grund
och bankar, alla pass och krångliga ställen
därnere. För två år sedan hade jag hand om all
timmerflottningen där, betalade ut alla avlöningar åt
arbetsfolket. Jag älskade detta arbete och ibland
brukade jag ligga på rygg i min lilla motorbåt,
förankrad vid Bockholmarna och stirra rakt upp mot
vårhimlen där de små, sirliga molnen gingo högt
över mig och min båt och mitt timmer och alla mina
bekymmer. Ty visst har jag bekymmer — men icke
nu så mycket som förr, ty läkaren har dömt mig att
dö snart. Kanhända lever jag ej tills jag hunnit
skriva ned dessa rader, kanhända får jag leva tills
isarna börja råma ute vid Hållandssjöarna. Då
vet jag att inspektor Görnell och skogsförvaltare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
