- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
289

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

289

lycka. Han gjorde det också, fast jag tyckte det var
bra oförnuftigt. Vi drogo skinnet av den och
styckade den, och Fred stekte ett stort stycke, som han
först skar upp på alla kanter och strödde salt i.

När vi ätit var det dager, och aldrig har jag sett
en så belåten människa som Fred var, där han
låg och vräkte sig vid elden och rökte. Inte nog
med, att han påstod, att det var den största hjort
som fällts i trakten på många år, han påstod också,
att det var ett särskilt slags hjort som ingen förr
hade skjutit. Det syntes på hornen, sade han,
att det var en sällsynt ras, för de voro mörkare än
vanligt. Han låg också och skröt över vilken säker
jägare jag skulle bli. Fick jag bara vara i skogarna
en tio år, så förbanna vore inte jag lika styv som
han. Han frågade om jag inte alls varit rädd, och
jag svarade att i det ögonblicket jag höjde bössan
hade jag känt mig så säker som om jag tänkt klämma
fast en lus mot en tapet, varvid han nickade,
beundrande min fräckhet, och stoppade sin pipa på
nytt. Jag skulle snart få följa med honom och fälla
en björn, sade han, han var särskilt livad på björnar
den där morgonen. Han frågade om jag hade lust
att slåss med vargar ett tag, och jag sade, att jag
längtat efter det i hela mitt liv, att far min var en
väldig björnjägare och att mor min dödade en
björn när hon gick havande med mig. Då teg han
en stund.

Men så började han sitt skrävel igen. Det var
inte första gången en ung och oerfaren hunter hade
haft nytta på Freds fina rodd och säkra sällskap. Å,
han hade varit med! Han sade att han skjutit

Dan Andersson. IV. 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free