Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
upp och hjälpte honom. Han föreföll ovanligt
munter och glad, men såg inte upp på mig en enda gång.
Jag antar, att vi bägge skämdes ungefär lika mycket
och försoningen verkställdes så, att jag dagen därpå
undervisade honom i nätbindning, varunder han
föreföll ovanligt uppmärksam och läraktig.
En gång sköt han tätt förbi mitt huvud i ilskan
över att jag bommat på en råbock, som han i tre
kvarts timme motat genom kärren mot mitt posthåll.
Det säger jag ingenting om, man kan bli arg för
mindre.
En annan gång tänkte han dränka mig genom att
tippa båten med oss bägge och eftersom jag var
klen simmare, men så fort vi kommit i vattnet
räddade han mig genom att åter ta upp mig i båten.
Den sista gången jag var i delo med Collie hade
han med all säkerhet mördat mig, krossat mitt
huvud, men den gången sprang jag, ty jag liksom
kände på mig att det var fråga om den senare
delen. Jag hörde honom flåsa allt närmare mig och
jag kände att jag inte skulle orka många steg mer,
när jag plötsligt märkte att han blivit efter. Då
vände jag och tittade. Han låg och jämrade. Han
hade trampat på en krokig och spetsig stör, som
rest sig på ända och trängt in i hans ena ljumske.
Jag vårdade honom i tre dagar, varunder han hade
feber och dillade om att jag skulle gå till Dublin
och köpa surkål åt honom, ty han menade att det
stillade plågorna. Jag gav honom brännvin och
konjak och whisky efter vartannat, ur hans eget
förråd, och ehuru jag inte hade feber drack jag
nästan lika mycket som han, vilket han högeligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
