Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elden deruti kommit lös, började folket tränga sig ut,
livar-igenom åtskilliga menniskor ihjeltrampades.
Att göra denna dagen sä mycket mera lysande blefvo
de trenne äldsta grefvar upphöjde till rikets herrar, och
trenne af riksens råd till grefvar. (i) Till riddare såväl af
serafimerorden (k) som kommendörer af de öfriga ordnarna,
blefvo några utnämda, och större delen af rikets kollegier
erhöllo en vice president af sina ledamöter, med lika
värdighet som generalmajorer och landsliöfdingar.
De af stånden utsedde faddrar erhöllo konungens bild
eller ock en guldpenning att på ked bära 0111 halsen, samt
bönderna en penning med förgyld vase, som på jackan
fästes.
1779.
Ett memorial, som på riddarhuset af kongl. sekreteraren
Hummelhjelra blef ingifvet, angående ändringar i
riksdagsordningen gjorde, att konungen fann för godt att sluta
riksdagen den 26 januari.
Alla ackorder voro nu strängligen förbudne, så att
der-till särskildt tillstånd måste sökas hos konungen; och var
denna sed i full gång intill 1786, då konungens tillstånd
dertill blef svårare att erhålla. Inom 6 å 7 år, räknadt från
detta år, ruinerades flere hus igenom förhöjda ackord-summor.
Hvad ett regemente kostat förut, betaltes nu för ett
kavallerikompani, och i proportion för högre sysslor. Utom dess
tillskapades i militären flere sysslor utan lön, icke allenast
fänriks, utan ock i de högre grader. Till fänrikar antogos
barn af 3 å 4 års ålder, och betaltes ofta mera för sådane
lönlösa sysslor, än man förut gifvit för dessa sysslor på stat.
Rikets adel bevistes denna tiden mycken nad. De som
egde något, drogos till hufvudstaden och till hofvet. Dock
syntes det, att konungen hade mera ynnest för herreklassen
än för den ringare adeln. De, som efter sina förfäder ärft
stora namn, skulle bekläda stora embeten, och till
serafimer-ordensvärdighet utnämdes efter denna tiden inga andre än
de, som voro af de äldsta slägterna. Sådant allt, jemte de
framsteg, några af adelu gjorde i presteståndet, kunde ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
