Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty ack! för en, han låtit deportera,
Ha femton andra krupit fram
Och börjat på att resonera,
Så det var både synd och skam.
Ty och i följd utaf allt detta
Har Nordens Salomo från höjden af sin tron
Högvisligen behagat sätta
En liten lämpelig pension
Ät hvarje skrikare på vers utaf nation;
Och sådant utaf den reson,
Att när poeter äro mätta,
Så sänka de förbannadt ton
Och qväda ljufligen om konungens person.
Men, när som hungern kominer på dem,
Så kan hin liåle icke få dem
Att qväfva sina jemmerskrik
Om despotism och republik;
Ja 0111 man lefvande vill flå dem,
De hålla likväl fritt uti med sin musik.
Upplysningen är god för alla öfverheter.
Förr var det en princip hos vederbörande
Att svälta verser ur poeter
Till kungliga festiviteter.
o o
Det var en ömkan just att se
De tidernas författare.
De satt som benrangel och födde epiloger,
Af bara skinn och ben som de.
Hvad hände? Genom hungerns smärta
De blefvo slutligt rasande;
Jakobinism sig lömskt smög in i deras hjerta
Och hatet mot despoterne.
Ratsch! rifs i bitar epiloger;
I fickan lades stanzerne
Ad certum usum ämnade,
Och visor skrefs 0111 Bonaparte.
Man öppet drack den satans skålen.
Polisen stod med lyftad arm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
