Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tennsoldatskaserner representerade en truppstyrka af
nära tretusen man, inberäknadt de “sårade
och hufvudlösa“, såsom lille Bruno uttryckte
sig, han, som ädelmodigt åtog sig att spela
“den otäcka Xerxes“.
Hvilken fröjd att betrakta denna rörliga
grupp af barndom och oskuld. Röda
kinder och gnistrande ögon! Se huru de i
behagfullt vårdslösa ställningar, lutade öfver
det stora, hvitmålade bordet, följa sina
truppers rörelser. Ja, vi få väl säga rörelser;
ty de stackars tennsoldaterna ha icke mera
rast och ro än deras lefvande likar på
Ladugårdsgärdet, och om de med Romares
lugn låta sig, ehuru infödda Fransmän eller
Österrikare, misshandlas såsom Greker eller
Perser, så kommer sig denna kallblodighet
af deras metallnatur; ty de hålla ut icke
blott till sista man, såsom det höfves
hjeltar, utan till sista bit, såsom det egnar och
anstår välborna barn från Nürnberg.
Vid en drabbning mellan tennsoldatshärar
kan man på det åskådligaste få en idé om
de föråldrade militäriska åsigterna, att
anföraren är allt och truppen blott hans vilje-
och själlösa krigsmaskin; ty utan hufvud
fyller en kämpe af tenn lika bra sin plats,
som om han vore ett snille, och en
förståndig skolgosse föraktar aldrig som
öfverbefälhafvare att fylla luckorna i ledet med
massakrerade, som skulle bringa en
öfverkirurg till förtviflan, på samma gång de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
