Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>
gra ord och inte heller har några, så kan
han ungefärligen fatta huru det stod till
der inne i känslornas lekstuga eller fäktar-
skola, eller huru vi nu skola kalla det obe-
skrifligaste af allt obeskrifligt — ett men-
niskohjerta.
Ripa hade väl berättat en halftimma och
ändå tyckte hans åhörarinna, att det var
alldeles för kort! så fort ilar tiden, då man
hör talas om det man älskar.
<Men si, nådi frun” — trots alla fru Au-
roras protester mot titlarne kunde f. d. ku-
sken på Hanebo aldrig vänja sig af med att
säga Nådi frun eller Hennes nåd, då han
inte tog sig friheten att nyttja ordet "guds-
engeln min". — "Si, nådi frun! gossen ska
bli läskarl och magister och inte sudda
ner sig och sina fina fingrar i vedboden.
Jag lät honom hållas, för att si hur pass
ihärdig hån ä’. — Och finge han råda, skulle
han gå på hela vintern, men si det exme-
rar hvarken honom eller mej. Di kan tro
att jag tubbat honom”.
Ripa öppnade nu sin byråklaff och tog
fram ett försegladt paket; han började an-
das så tungt, att fru Aurora ovilkorligen
frågade om illamåendet började på nytt.
"Åhnej, åbnej," — pustade Ripa — "men
si, jag har likasåsom en qvarnsten på brö-
stet, det ä alltihop. — Jag har någonting
här, som jag ville att gudsengeln min skulle
ta i sitt förvar, Det ligger inte så säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
