Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 112 —
Birgers läppar darrade, men han qväfde
ännu sina tårar.
"Nej, nej! Det har hon inte!" — pustade
han.
"Hvarför slog du dina lekkamrater, oför-
sigtige?" återtog domhafvanden.
"Derför att de voro falska, riktigt falska!
Jag kan inte tåla falskhet, ska aldrig tåla
den!" -— mumlade Birger.
"Mauritz och Bruno låtsade smeka Bir-
ger, för att komma åt hans klocka, som
han aldrig velat visa på sista tiden" —
vittnade Walter Silfverfelt frimodigt.
"Och di narrade oss andra att bli elaka
med!" — intygade lille Erik Hallin.
Grosshandlareu skärskådade ännu en
gång och med alltmer nyfikna blickar den
lilla svarta urkedjan, han höll i sin hand.
"Om vi skulle låta nåd gå för rätt,
ehuru du burit dig högst oanständigt åt,
såsom för första gången gäst i mitt aktade
hus och i närvaro af ett så lysande säll-
skap" — talaren gjorde en lätt bugning
för sin omgifning — "om vi skulle låta
nåd gå för rätt, så ska du åtminstone säga
oss hvad det är för betydelse med den här
lilla stjernan af förtennt jernbleck, gom
hänger vid din kedja i stället för klocka.
Ser ni, mitt herrskap, en sådan liten my-
stisk stjerna. — Nå svara, min gosse!"
"Jag vill ingenting svara!" mumlade Birger.
"Inte det, ers halsstarrigbet! Nå, då be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
