Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 212 —
Men medan de såta makarna komplimen-
tera hvarandra, följa vi några ögonblick
vår gamle vän Ripa på vägen, der han pul-
sar fram i den djupa snön, då och då små-
grälande på sig sjelf.
”Sakelstyg! att jag inte kunde hålla tru-
tamente på mig! — — Hade räknat ut det
så bra på bortvägen. — Skulle ha jemkat
me” högfärdspatrasket och bedt dem sätta
in lullulet på sparbanken, och så skicka
räntan till Upsala helt inkondito, så att
Birger trott’et komma från himlen, — Sa-
kelstyg! — Men hvarför skulle de skym-
fanera min gosse, gudsengelns gosse! Visste
de då ingen lefvandes but?”
Men gubben var så i farten med sin mo-
nolog att han höll på att törna mot en soc-
kerbagarpojke med en krokan på ett fat.i
”Lefvandes hut sjelf!” — puttrade poj-
ken — "Inte kan jag se opp med sådana
här saker!"
"Ursäkta mej, ursäkta mej!" — bad Ripa,
som inte ville gräla på någon annan än sig
sjelf, och som till bevis derpå frivilligt klef
åt sidan i en djup snödrifva.
<Oförlämpa min gosse! Oförrätta ho-
nom!” — ätertog gubben i det han tram-
pade i drifvorna med all sin kraft och lik=
som för att bryta lös mot någon. — "Hade
jag haft honom på gatan, den der sprätt-
patron och inte i hans egna rum, så hadel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
