Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 280, —
de inte kunde njuta af sin egen fröjd, då
Birger blifvit så orättvist beröfvad sin.
Man beslöt att genast och i massa be-
gifva sig till adjunkten X. för att foråra
räkenskap af honom. Men teologen var
bortbjuden till middag och qväll och kunde
icke säkert träffas förrän påföljande morgon.
Det var således långa timmar af oro: för
Birger, ty inte kunde han, den ende ”kug-
gade", deltaga i de andras munterhet. ”Ban-
det" fick roa sig utan sin "chef" så godt
det kunde, men bandet helsade på om qväl-
len hos Birger och Erik och glammade med
dem långt fram på natten.
Birger hade ämnat genast tillskrifva sin
mor om examens utgång, men han ville inte
nu onödigt bedröfva henne, utan afbidade
morgondagen.
Och morgondagen kom. Birger iklädde
sig ånyo sin högtidsrustning och begaf sig
af till adjunkten.
<Hvad är min herres ärende?" — sporde
den lärde, der han, iklädd en illa åtgången
nattrock, låg framstupa öfrer några folian-
ter i sin stora skinnsoffa.
<Jag söker endast upplysning och rätt-
visa" svarade Birger, kort och lugnt, men
höfligt.
Teologer vände sig förvånad om. Det
lakoniska svaret manade honom till upp-
märksamhet.
"Det är minnsan inte små saker, det.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
