Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 393 —
ger, men talade aldrig vid enslingen. Hans
djupa sorg gjorde honom menniskoskygg."
”Den här naturen har någonting sympa-
tetiskt för en sådan sorts själens smärta” —
fortfor fru Aurora –- ”Man tycker nästan
att björkarna rundt omkring äro lefvande
känsliga väsen, och hängbjörkarne harmo-
niera serskildt med minnena från grafven.”
Fru Aurora qväfde en tung suck och ar-
betade på sina skjortveck.
Men qvällsolen sminkade hennes bleka
kinder med den finaste rosenfärg, de mörka
lockarne, ännu icke fängslade af någon mössa
eller något bjäfs af band eller tlor, föllo
med saftiga skuggor kring anletets fina oval.
Det var en, trots sina trettionio år och sor-
gens härjningar, ännu bildskön qgvinna,
som satt vid kommerserådets sida, det var
ett ansigte med de finaste och ädlaste drag,
och i hvilket den lifgifvande landtluften jem-
nat spåren efter tunga bekymmer; det var
en högvälboren friherres dotter den belef-
vade gästen förstulet betraktade.
Kanske sväfvade i denna stund förbi hans
inbillnings öga excellensens och statsråder-
nas fina middagar och en tjusande värdinna,
ett angenämt familjelif och ett oberoende
af gamla mamsell Blomstervall, hvarom han
aldrig vågat drömma? Säkert är, att bland
de vexlande gestalterna fanns ingen, som
föreställde hans hädangångna maka, ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
