Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 395 —
i denna fordran på trohet, men är den myc-
ket klandervärdare än det lugn; som inne-
bör i konsten att kunna glömma och att
låta hjertat när som helst, likt ett hotell
för resande, kunna ömsa hyresgäster?"
Kommerserådet kände i sitt bröst liksom
ett litet stygn af sjelfförebråelse; — bilden
af hans aflidna maka sprang fram för hans
inbillning, liksom hade någon tryckt på en
hemlig fjäder.
Men fru Auroras stämma var för mild
och deras ostörda téte å téte för lockande,
att icke kommerserådet skulle lätta på tyng-
den, som tryckte hans hjerta.
"Hvartill skulle likväl allt sSamhällsltif
tjena" — återtog han efter en kort paus -
"om det icke vore för att draga våra käns-
lor utom egoismens trollring? — Vi hä inte
rätt att lefva hvarken uteslutande för våra
fröjder eller våra sorger, och den, som fros-
sar endast .f minnet eller hoppet, han hår
förälskat sig i en skuggbild och glömmer
sina pligter mot verkligheten och mot nä-
stan.”
"Sorgen gör vårt hjerta mjukt och öd-
mjukt; den sorg, som förstenar, är icke ef-
ter Guds sinne” — invände fru Aurora.
Ett klingande skratt hördes på afstånd
från de unga, som syntes mellan träden nere
vid stranden, der de öfvade sig med att
kasta flata stenar mot vattenytan, så att
de studsade på den blanka banan, eller med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
