Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 501 —
föra mig dit genom armodets Röda hav? —
O, vad jag skulle vara flitig, vad jag skulle
vara flitig, vad jag skulle läsa, studera och
lära! Mitt bröst vidgas och häves vid tan-
ken på att bli något stort som konstnär.
Min röst vinner dagligen i styrka, jag ta-
lar inför havsvågorna, jag inbillar mig att
deras toppar äro publikens böljande huvu-
den, att man vill nedhysscha mig, men att
jag tvingar dem till tystnad och till — be-
undran. Beundran? — Arma fjolla! Stackars
lilla jag! Du Gud, som skådar allt, blunda
för det jag här skrivit. Jag överstryker
det inte, det ska” stå här som en varning.”
Men Birger lade ihop boken och började
sätta sig till doms öfver sig sjelf. Med
hvilken rätt inträngde han i denna unga
oskyldiga qvinnosjäls hemligheter? Hon
tycktes ju endast vilja ha Gud till sin gran-
skare och domare. -— Var det ädelt och
grannlaga att läsa dessa blad, dem slum-
pen lagt i hans hand, och dem en annan
slump kunde återfordra oskärade?
Förgäfves sökte han sig en ursäkt i om-
ständigheten, att han endast letade efter
spår af egarinnan. Der fanns ju intet namn,
ingen Ariadnetråd i labyrinten.
Om denna unga qvinna plötsligen skulle
ha stått inför honom, spörjande: ”Har ni
hittat min lilla röda bok, min själs historia,
ett aftryck af mitt unga hjerta? Ack, der
har ni den, men ni har väl inte läst hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
