Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Re
mot min ömma, alltuppotfrande mor. —
Ack, min Gud, hvad är här rätt eller orätt?
Kanske, nej säkert sitter du i denna stund
och skrifver till mig, du har ju lofvat att
skrifva — om också endast några ord —-
hvarenda morgon och afton, för att visa
huru du börjar och slutar din dag med att
tänka på mig, liksom jag på dig. — Men
jag, stackare, kan inte skrifva så ofta som
du, jag måste smyga mig till hvarje bref —
och under föregifvande (milda ord för en
osanning) att jag arbetar på en julklapp åt
mamma, får jag ostörd begagna Ripas lilla
kammare. Jag har också en liten virkning
i handen för att vilseleda honom, då han
emellanåt inkommer. Derför sitter jag nu
här så trogen mot dig, men så trolös mot
mamma, som tror mig vara ute och pro-
menera framåt Roslagstullen. Ibland gör
Signe mig sällskap, men då är jag tank-
spridd och otacksam mot henne, ty jag läng-
tar bara till Ripas kammare för att der
kunna få tala med dig. Stackars Signe, hon
går också och grubblar på någon och jag
har -amtalat med henne om honom. Hon
tänker på — — Ja, det har jag inte rätt
att förtro dig. Jag kan trösta henne genom
mitt deltagande, men hon vet inte hur djupt
jag behöfver hennes. Hon fattar inte mina
känslor. Stackars lilla barn, ett helt år
yngre än jag, bara sexton år, och ändå re-
dan -— ja, jag får ingenting säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
