Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 503 —
ädla ungdom, framtidens ära och hopp, åt
det falska hafvet; och den bepröfvade far-
kosten tycktes ragla under tyngden af sin
dyrbara börda.
Ännu några hviftningar med de otaliga
päsdukarne, besvarade af de hvita mössor-
na från ångbåten, ännu några bortdöende
toner af den herrliga sången, — och åskå-
darne började troppa af, en hvar till sitt.
Bland de hemvändande såg man några
få studenter, hvilkas ljusa hufvudbonader
röjde vetandets unga kämpar, och bland
dessa studenter igenkänna vi Birger och
Claes Ardelius.
Båda gingo tysta och fördjupade i sina
egna tankar, båda tänkte med vemod och
afund på de lycklige, som nu skulle ila mot
tusende fröjder, mot högtidsstunder, sådana
som man har få här i lifvet, och båda hade
samma skäl till sin hemmavaro — brist på
resemedel.
Birgers torftighet känna vi till lite hvar,
men Claes Ardelius hade af sin far blifvit
straffad för sitt öfverdådiga Upsalalif under
höst- och vårterminen med att bli förväg-
rad resan till Köpenhamn.
"Och inte har jag ens min klocka qvar
att låna pengar på" — utbrast författaren
till ”Glödande kol" -— "min tjocka guldrofva
dykte så djupt ned i den resande guld-
smedens ginungagap till ficka, att jag al-
drig förmådde fiska upp den."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
